Förlåt står det där uppe. Men för vad? Först ber jag om förlåtelse för mitt senaste inlägg (nu är det raderat), till er som var inblandade: Förlåt...

Sedan så ber jag om förlåtelse för den plötsliga tystnaden på den här bloggen. Idétorka kan verkligen skapa kaos.

Till sist ber jag om förlåtelse till Gud för att jag brände ner den där kyrkan i lördags. Förlåt.

Så patetisk att Alex verkar cool...

http://www.youtube.com/watch?v=kHmvkRoEowc&feature=related

P.S Ja, jag är medveten om att den är gammal. D.S

Medan Jack Sparrow d.y och L.t Oblivious skyndade sig mot scenen för Cap. Sarcasms "hjältedåd", susade en röd gestalt ovanför staden. Den enda av dessa män som faktiskt hade en titel på riktigt. Ovanför staden susade... CAPTAIN OBVIOUS!

"Jag är en cliché!" Capt. Obvious, uppenbara, uppenbarrelsekraft hade fångat upp en bråkdel av Capt. Sarcasms Super Sarkasm. Efter att han hade tagit en vilopaus, (ni kommer väl ihåg vad som hände med folket vid juvelbutiken?) som behövdes för att återhämta sig, hade Capt. Obvious susat ut genom fönstret, mot juvelbutiken. Han var fortfarande anfådd efter ansträngningen.

Väl i den kalla luften, var han fri ett tag, och hans tankar svävade bakåt i tiden.

                                              50 år tidigare...

Proffesor Kunnigskinka, som var en dåvarande specialist på genmodifikation och språk, stod framför de 12 ledarna för det hemliga projektet, LingCham. LingCham stod för Linguistic Champions.

Proffesorn var nervös, det senaste testet hade inte gått som planerat. Testobjektet, en gimp, hade muterat oväntat och sedan flytt. Gimpens sista ord hade varit: "Jag tycker att Ludde är ett namn som skulle passa mig!"

Proffesorn berättade detta, och som beräknad så blev generalerna inte glada.

"Vafalls, Proffesorn?!"

"Vad ska vi göra nu?!"

"Ja, våra gimpar börjar ta slut!"

Proffesorn tog till orda: "Mina vänner och kollegor... Det verkar som om vi får börja med männskliga försöksobjekt." Vid detta blev allt tyst. Proffesorn fortsatte. "Vi har ju redan Kapten Malkovich, vi kan ta in civila också..."

"Du är galen!"

"Nej! Han har rätt." Rummet tystnade igen, kapten Malkovich hade talat. "Jag har personligen pratat med tre andra män, alla civilister som vill hjälpa oss i kampen mot de röda!"

"Precis", fortsatte proffesorn, "Vi kan börja i kväll redan. Allt som behövs är att ni godkänner det hela."

Senare, samma kväll...

De tre männen hade intagit sina platser, bara en hade kämpat emot, en otrevlig typ som spydde dåliga ordvitsar och sarkasmer av samma kvalitet som gimpsarkasm. Alla männen satt fastbundna i en stor glaskud med aircondition.

"Sweet, alltså!" Hade en utropat.

Dörren in till glaskuben öppnades, och in steg Malkovich. Han spände fast sig i en anordning, samma som alla de andra. Sedan nickade han bestämt mot ett stort fönster av spegelglas. Dörren ständes, och kubens golv öppnade sig. Upp ur golvet restes en strålningsapparat, kopplad till fyra olika kristaller. Uppenbarhetens Kristall, röd. Sarkasmens Kristall, svart. Dumhetens Kristall, gul. Slangens Kristall, grön. Apparaten verkade ladda upp sig, och sedan...

                                                 Nutid... 

Capt. Obvious kom ihåg vad som hade hänt. Alla skulle få en liten strålningsdos av varje, men nått hade gått fel, och alla hade fått en full dos av en enskild. Han hade träffats av den röda strålen. Sen dess hade ingen av dem åldrats en dag, förutom Sparrow, som träffats av den gröna kristallens stråle, men tydligen hade hans son ärvt han egenskaper. Capt. Sarcasm hade rymt, och ställt till med massvis med trubbel. Men Obvious hade alltid vetat att innerst inne, var Sarcasm en bra prick. 30 år efter den där dagen hade de träffat på varandra igen. Allihop hade då gått med på en ed, om ondska någonsin hotar, skulle de hjälpa varandra. The Four Horsemen of: "Aah, ooh, make them stop!" hade bildats... Och inte samlats en enda gång sedan dess.

"Men nu kommer vi det!"

To be continued...

Jack Sparrow d.ä stod uppe på däcket av sitt stolta skepp, "Jaqueline Sparrow". Han stod och kollad ut över vattnet, in mot den mörka staden...

"Men, do you hear it?! Something has happened, savy!"

"Pappa, snälla... Du är ju pinsam", sade Captain Sparrow d.y, som hade tagit över efter att Sparrow d.ä blev för gammal för att orka med stressen.

"But it's true, son! Somebody has used Super Sarcasm!"

"Okej, pappa... Ska du gå ner i di n hytt kanske? Matlock börjar!"

"Åh, Matlock", utbrast Sparrow d.ä, och gick ner under däck. Sparrow d.y suckade.

"Vad har du ställt till med nu, Sarcasm?"

Tre minuter senare hade Sparrow bestämt sig för att "checka" det hans far hade sagt. Alla män hjälpte till med packningen, vem vet hur länge han skulle vara borta? Och snart hade Capt. Sparrow gett sig av.

 "Tror ni att han kommer tillbaka," sade den store, men vänlige, Brutus.

"Man vet aldrig... Om kaptenens far hade rätt så kanske han aldrig återvänder..." Hade Förste Styrman, förste styrman på skeppet, sagt. Men när ingen hörde, la han till: "Hoppas JAG, iallafall..."

Top be continued... 

Jag har fler personer som vill att jag ska länka deras bloggar. Till er säger jag: Vad får jag för det?

Jag länkar väl er då...

http://gimpen.bloggagratis.se/

http://spottnjik.bloggagratis.se/

Se nedan.

http://sniggerwood.bloggagratis.se/#898517

Dock vill jag påpeka att Våfflans kladdkaka är MINST lika god som BG1:s!

Cam Camden satt i sin bruna läderfotölj och smuttade på sin konjak. I handen höll han en nyutgåva av "The Gimps Tale". Han hade precis kommit till kapitel 19.

 Ingen hade någonsin kunnat ana att denna, välpolerade och lärda man, även var den kände Lt. Oblivious!

 Brevid sin fotölj, som för övrigt låg i det stora vardagsrummet i hans stora gods, hade han ett litet bord, med en liten röd telefon på. Telefonen började pipa hejvilt.

Med förvrängd stämma lyfte Camden luren, och svarade: " Lt. Oblivious här!"

" Oblivious, vi behöver hjälp! Capt. Sarcasm hindrade ett gäng rånare från att fly med sitt byte, och dödssiffran har överstigit 56 personer! Kom hit fort!"

"..."

"Hörde du vad jag sa?!"

"....."

"För fan, människa! Staden behöver din hjälp!"

"Öh, va?" Vid detta dumma uttryck exploderade polischefens hjärna... Och Lt. Oblivious gav sig iväg för att göra sitt jobb... Trodde han...

Jag vill bara tacka för berömmet, som visserligen bara kommer från TSP och The Gimp, så det gör jag nu: Tack...