Capt. Sarcasm klagade fortfartande över valet av resturang. Han avskydde Mcdonalds.

"...Och maten är FÖR fet! Ni känner mig, och ni vet att jag inte har något emot fet mat, men deras är FÖR fet!" De andra himlade med ögonen. Inte det här igen... Samma sak som för 30 år sedan.

"Vi borde ta reda på vad som hände," sade Capt. Obvious. "Innan det händer igen."

"Nemen oj? Tycker du det? Jag trodde att vi bara skulle ta det lungt, kanske flytta till Maui och ligga och supa sig full på Piña Coladas resten av våra liv..." Ingen skrattade åt Capt. Sarcasms yttrande. Han suckade. "Varför bryr jag mig ens...?"

"Host... Ok, vi börjar med att kolla in platsen för olyckan/mordplatsen. Nu bladar vi!" Sparrow (d.y), använde inte sina krafter lika ofta som de andra, endast i nödfall. Alla blev förvånade över det plötsliga användadet av onödig slang.

                                      <insert spinning face á la Batman>

Väl framme, så var det tomt. Och då menar jag inte tomt sånär som på en liten snorofil i hörnet-tomt, jag snackar om: "HOLY CRAP! VART E SNOROFILEN NÅNSTANS!?"-tomt. Inga kroppar, levande eller döda, inga hus, inga bilar som är klumpigt parkerade. TOMT!

"Kolla där!" skrek Sparrow till och pekade på en skylt med texten: "Städat på ordern av borgmästare Teger Wit!"

"Det där är ett anagram," sade Obvious.

"Men gud, nu förstörde du allt! Nu kan inte läsare gå tillbaka och liksom: 'OMG! DET STÄMMER!'" savarade Sarcasm.

"Mot borgmästarens kontor!" sade Sparrow.

Samtidigt, på borgmästarens kontor...

Den mörke gestaltens assistent hade knackat lätt på dörren. Gestalten hade sagt åt henne att komma in.

"Sir, vi har fått in upplysningar om målen, de är på väg hit."

"..."

"Vad vill du göra? Ska du stanna?"

"Nej, det är för tidigt för det... Jag hade aldrig tänkt stanna och avslöja allt. Kalla in Förste Styrman..." Assistenten gick ut ur rummet, och kom tillbaka lite senare med Förste Styrman, förste styrman på Sparrows skepp.

"Fullföljde du ordern?" Undrade gestalten.

"Öh... ja, jag gjorde det precis som du sa åt mig. Får jag min belöning nu?"

"Skeppet och en egen besättning? Nej..."

"Men...Vi hade ett avtal!"

"Ja, men jag bryter det nu... Ha dé!" utropade gestalten, och tre ljuddämpade skott flög in i styrmannens kropp.

När de fyra "ryttarna" anlände till borgmästarens kontor, förvånades de av att det var tomt.

"Ja, klockan är ju BARA 3 på natten..."muttrade Capt. Sarcasm surt, han hade tappat sn leksak som han hade fått i sitt Happy Meal.

"Det är sent, men det hör inte hit. Ty detta är bara en plottwist!" Påpekade Obvious. "Därför gör vi bäst om vi bara står här och väntar till författaren* kommit på hur han ska göra nu!"

To be continued...

* Den där 15 årige skitungen med stort ego och en blogg.

Alla anlände samtidigt. Från öster kom Oblivious, från väst kom Sparrow (d.y), och uppifrån kom... CAPTAIN OBVIOUS!

"Upp med händerna!" utbrast Sparrow.

"Ja! Hit med fiskbullarna!" Instämde Oblvious. De andra stirrade irriterat på honom... Det jävla puckot...

"Eh... Iallafall, Captain Sarcasm (vilket är ett alter ego), ge dig!" Sade ledaren för The Four Horsemen, CAPTAIN OBVIOUS!*

"Men... Jag är ju oskyldig!" Alla väntade på att Sarcasm skulle avsluta med sitt förödande: "NOT!", men inget hände...

"Host... de är tänkt att du ska vara sarkastisk..."viskade Obvious till Sarcasm.

"MEN FOR FUCKS SAKE! JAG ÄR OSKYLDIG!" Nu förstod alla att Sarcasm VAR oskyldig till blodbadet.

"Men vi kände att du använde Super Sarkasm!" Sade Sparrow.

"Ja! Hur förklarar du det", lade Oblivious till... Faktiskt så är det en av det smaratast saker han kommer säga under denna berättalse...

"Men...men... jag kommer inte ihåg något efter att jag kom hit... Det är som om en liten skitunge skrivit en usel berättelse på sin blogg, och nu försöker förklara varför en av hjältarna nu har dödat 1530 587, 47 pers!"

Tystnad...

"...Eh... Du har blivit paranoid på gamla dagar! Som om vi skulle vara fantasifoster på en 15 årig skitunges blogg! Det är löjligt!" sade Obvious. Alla instämde tvekande, samtidigt som de flackade med blicken i tron att de skulle få se en skitunge med stort ego och en dator...**

"...Jag är hungrig..." sade Oblivious, som en isbrytare.

"Jag med! Kom så går vi och tar en burgare!" Instämde Sparrow.

TO BE CONTINUED...

*Han tillade: "Det är ett patetiskt försök att få uppmärksamhet att ha caps lock på när [jag] skriver [hans] namn."

** Dårar... Föga anar dem att jag sitter tryggt och säkert i deras "himmel"***...

*** Min datorskärm.****

**** Ni kanske insett att jag gillar små notiser vid det här laget. I DON'T CARE WHAT ANYBODY SAYS! IT'S THE BEST SEX I EVER HAD!

"Nej",  svarade Capt. Obvious, som svävade högt över staden. Han närmade sig sitt mål. Han kände spänningen i luften, den spänning som uppstod efter användandet av Super Sarkasm. Lukten doftade salt, som sorg, och... som någonting annorlunda... Saltdoften var vanlig efter Capt. Sarcasms "bravader", men något var annorlunda...

Han kände doften också... Sparrow hade aldrig känt doften personligen, men han hade hört talas om den... Salt som tårar... Men vad var det andra? En konstig odör, den luktade som...

"Fiskbullar..."

"Dudeli! Dudeli! Dej! HEJ!" Lt. Oblivious helt korkade sång/ramsa/skitsomintebetyderettskit var det som höll hans humör uppe, medan han studsade från tak till tak. Doften blev starkare...

"Sniff, sniff... Jag vill också ha fiskbullar!" Med detta fick han nya krafter, och närmade sig fortare...

"W...T...F!?" Capt. Sarcasm hade vaknat, och stirrat på förödelsen omkring sig. "Återigen: WTF!? Vafan har hänt här?! Ok, jag kanske överdrev lite, men... vänta! Överdrev vad? Jag kommer inte ihåg något efter: '"Nemen, ooj," utbrast han när han hörde det ovantående. "Med vapen? Verkligen?'

Så, once again! WTF har hänt här?" Sedan kände han den unkiga doften som inte hörde hemma där...

"Fiskbullar?"

Förlåt för mitt utbrott, men jag kan fan inte behärska mig! Som många av er vet så kraschade min PS3:a för ett par veckor sedan. Och av någon anledning så trodde jag att de jävlarna på elgiganten kanske skulle komma med någon nyhet om hur det går med lgningen. Mn nej! Absolut inget har hörts ifrån dem.

Nu är jag väldigt medveten om att jag överreeagerar, men jag saknar min älskade 7100 kr maskin! Jag har börjat känna av skakningar i närheten av mina just nu oanvändbara PS3 spel.

Nu har jag fått ut allt ur mitt system, så nu ska jag klura lite mer på plottwists till "the Four Horsemen".

So from all of me, to all of you: Good night, and good luck!

Gewitter...gewitter...gewitter... Dessa ord flög genom den mörke gestaltens huvud. En av de andra männen som satt runt bordet reste sig och sade: "Vi behöver eran åsikt om det här!"

En annan följde upp med ett rop.

"Vi hade ansvaret för finansiering och aktivering! Ni hade hand om testerna, om någon vet vad som är fel, så är det ni!" Alla män stämde in, utom gestalten.

"Men mina kära vänner," började gestalten. "Inser ni inte att inget har gått fel? Allt som hänt än så länge har varit planerat."

"Men...men tänk om de andra och spårar ur? Vad tänker ni göra då?"

"Det finns inget "tänk om" här. Jag RÄKNAR med att de andra ska spåra ut... Faktum är att jag hoppas på det!"

"Ni är galen!"

"...Självklart! När jag sammlat ihop de fyra så har jag nästan återställt kraften hos Gewitterstenarna! Inget kan stoppa mig då, INGEN!" När gestalten utropat detta sista, reste han på sig och höll upp en fjärrkontroll med en stor, röd knapp på. Knappen förblev inte otryckt länge...

 När dammet hade lagt sig så var endast en man kvar i livet. En man som hade haft en dröm i 50 långa år...

To be continued...

White gimp came across the sea
He brought us pain and misery
He killed our joy, he killed our love
His name is Ludde, and he is free

We fought him hard we fought him well
Out in the halls we gave him hell
But he was a pain in our ass
Oh will we ever be set free?

Running through hallways and empty classrooms
Running as fast as I can
Chasing my comrades back to their homes
Fighting them in their own school
Gimpin for freedom, Ludde I am
Gimpar, and gnomar and Max attack

Run from the Gimp, run for your lives
Run From the Gimp run for your lives

Ludde, gimping in empty hallways Hunting and chasing his mates
Stomping the women and screwing the men
The only good gimps is away
Selling himself to Jakob and Max
Enchanting the Max and seducing them all

Run from the gimp run for your lives
(repeat to end)

Inte behöver jag väl posta länken till orginalet? Men jag gör det ändå, så att Ludde förstår: http://www.youtube.com/watch?v=eDd-GXkMrJs&feature=related