"Nej",  svarade Capt. Obvious, som svävade högt över staden. Han närmade sig sitt mål. Han kände spänningen i luften, den spänning som uppstod efter användandet av Super Sarkasm. Lukten doftade salt, som sorg, och... som någonting annorlunda... Saltdoften var vanlig efter Capt. Sarcasms "bravader", men något var annorlunda...

Han kände doften också... Sparrow hade aldrig känt doften personligen, men han hade hört talas om den... Salt som tårar... Men vad var det andra? En konstig odör, den luktade som...

"Fiskbullar..."

"Dudeli! Dudeli! Dej! HEJ!" Lt. Oblivious helt korkade sång/ramsa/skitsomintebetyderettskit var det som höll hans humör uppe, medan han studsade från tak till tak. Doften blev starkare...

"Sniff, sniff... Jag vill också ha fiskbullar!" Med detta fick han nya krafter, och närmade sig fortare...

"W...T...F!?" Capt. Sarcasm hade vaknat, och stirrat på förödelsen omkring sig. "Återigen: WTF!? Vafan har hänt här?! Ok, jag kanske överdrev lite, men... vänta! Överdrev vad? Jag kommer inte ihåg något efter: '"Nemen, ooj," utbrast han när han hörde det ovantående. "Med vapen? Verkligen?'

Så, once again! WTF har hänt här?" Sedan kände han den unkiga doften som inte hörde hemma där...

"Fiskbullar?"